till minne av pierre audi

Per-Erik Öhrn, konstnärlig ledare vid Drottningholms slottsteater 1996-2006

Operavärlden har i dagarna förlorat en av sina stora fixstjärnor — regissören och operachefen Pierre Audi. Han gick tragiskt och oväntad bort, bara 67 år gammal, i Beijing där han var i full färd med att förbereda ett kommande operaprojekt.

Sedan 2018 ledde han operafestivalen i Aix-en-Provence och dessförinnan var han i trettio års tid operachef vid DNO, det vill säga den nederländska nationaloperan i Amsterdam. Hans lysande iscensättningar av klassiska operaverk där blev hyllade världen över. Han regisserade operacykler av såväl Monteverdi och Mozart som Wagner, samt operor av alla andra stora operakomponister, som Händel, Gluck, Rossini, Verdi, Puccini, Schönberg, Messiaen och många fler. Audi regisserade dessutom mer än 40 urpremiärer av nyskrivna operor av kompositörer från hela världen, flera av dem framtagna i samverkan med honom själv.

Utöver alla sina produktioner i Amsterdam var han en eftertraktad gästregissör vid många av världens ledande operahus, inklusive Metropolitan, Staatsoper i Wien och La Scala. Hans arbetskapacitet var kolossal. Han ägnade hela sitt yrkesliv åt operakonsten och såg den som en positiv kraft i samtiden, vilket han också förmedlade i allt han skapade.

Efter att ha tagit del av Pierres lysande iscensättningar av både Monteverdis Orfeo och Wagners ring på Amsterdam-operan sökte jag upp honom i slutet av 1990-talet för att försöka locka honom som gästregissör till Drottningholms Slottsteater. Pierres reaktion var till en början tveksam. Han kunde inte se hur slottsteatern med sina visuella ramar och historiska  begränsningar var rätt spelplats att stimulera hans fantasi och kreativitet. Men som före detta student i historia vid Oxford University, lockades han ändå så pass, att han lovade komma till teatern för att bilda sig en egen uppfattning om vad den hade att erbjuda. Det blev ett mycket lyckat besök.

Efter att ha upplevt Pierres precisa och laddade iscensättningar i Amsterdam, så tyckte jag mig kunna se, hur just han med sin fingertoppskänsla och uppfinningsrikedom, skulle kunna skapa den koncentrerade musikdramatik som krävs, inte inte minst på en sträng och formbunden scen som Drottningholms, för att få publiken att förstå och uppleva historiska operaverk till fullo.

Och tack och lov fann han den unika slottsteatern inspirerande och utmanande nog för att tacka ja till att göra sin första uppsättning här - vilket blev Händels sällan spelade opera Tamerlano, som hade premiär 2000. Den blev en enastående framgång som repriserades säsongen 2002 och sen följde en lika hyllad iscensättning av Händels Alcina 2003 med bland andra Christine Schäfer och Anne Sofie von Otter och slutligen den grandiosa produktionen av Rameaus opera Zoroastre, som även den gavs två säsonger, 2005 och 2006 (med televisering). För oss som hade förmånen att vara på plats, så var det en magisk upplevelse att bevittna hur Pierre Audi ur en ensemble av sångare och dansare med minutiös precision liksom skulpterade fram sina sceniska operaberättelser. Resultaten blev Drottningholmsföreställningar som sedermera har blivit ikoniska.

För vid det laget hade Pierres initiala skepticism förbytts i en kärlek till både slottsteatern och till Sverige, som han underhöll och ärade resten av sitt liv.

De tre produktionerna från Drottningholm har han iscensatt i Europa om och om igen under årens lopp. Han har låtit bygga scenografier som varit en slags kopior av Drottningholms Slottsteater och med deras hjälp har han fört ut slottsteatern och sitt arbete i den till publiken i Amsterdam, i Bryssel och i Paris och nu, så sent som för en månad sedan, i Rom, där han ännu en gång iscensatte en variant på vår produktion av Alcina i en hyllad tappning.

Man kan med rätta säga att Pierre Audi sedan sitt första möte med Drottningholms Slottsteater har varit teaterns främste ambassadör i omvärlden. Gång efter annan har han visat fram vilken unik skatt Sverige äger. I sina sceniska gestaltningar har han också lyckats fånga operakonstens tidlöshet, när han utan stora åthävor och märkvärdiga koncept fått de historiska operaverken att tala till oss som vore de komponerade denna dag.

Operavärlden sörjer Pierre Audi djupt. Samtidigt prisar vi oss lyckliga som har haft den stora förmånen att få uppleva hans värme, hans vänlighet, hans värdighet och hans enastående musik-dramatiska gärning. Han var en unik konstnär och en mycket älskansvärd människa.

Per-Erik Öhrn, Konstnärlig ledare vid Drottningholms Slottsteater 1996-2006