Originalkulisserna

De unika originalkulisserna

På Drottningholms Slottsteater finns en av världens främsta samlingar av bevarad scendekor från 1700-talet. Här finns mer än femton kompletta scenbilder med kulisser, fonder, suffiter och scenbitar – målade för en teater där scenrummet kunde förvandlas från palats till skog, från trädgård till stadsgata på bara några ögonblick. Tillsammans med den bevarade teaterbyggnaden och det historiska scenmaskineriet ger originalkulisserna en ovanligt komplett bild av hur teater skapades och upplevdes under 1700-talet. De är en viktig del av världsarvet Drottningholm och bär fortfarande spår efter de människor som målade, hanterade och använde dem för mer än tvåhundra år sedan. Nu pågår ett arbete för att bevara samlingen för framtiden.

”Det här är en fantastisk möjlighet att komma nära det hantverk och den expertis som krävs för att bevara Drottningholmsteaterns unika teaterdekorer.”

Åsa Tillman, kulturarvsansvarig och projektledare

Ett långsiktigt konserveringsarbete
Originalkulisserna är tillverkade av enkla och lätta material. Träramar är klädda med linneväv och målade med limfärg. Fonder består av stora, sammanfogade linnevävar och andra delar kan vara tillverkade av trä, tyg, papper eller kartong. Konstruktionerna skulle vara lätta att flytta och snabba att hantera på scenen – de skapades för teater, inte för att överleva i århundraden. Att så mycket ändå finns kvar är exceptionellt. Men tiden sätter sina spår. Färgskikt kan förlora sin vidhäftning, textilier och trä åldras och metallklamrar och nubb kan rosta och skada omkringliggande material. Därför genomför Drottningholms Slottsteater ett långsiktigt konserveringsarbete där samlingen successivt tas om hand. Arbetet sker varsamt. Målet är inte att få kulisserna att se nya ut och inte heller att återskapa sådant som har gått förlorat. I stället stabiliseras originalmaterialen, färgskikten konsolideras och sådant som riskerar att orsaka fortsatt skada åtgärdas.

Vi bevarar – vi återskapar inte
Spåren av 1700-talets teater ska finnas kvar. En reva, ett slitage eller ett märke efter tidigare användning behöver inte vara något som ska döljas. Det kan vara ett historiskt spår som berättar hur en kuliss har tillverkats, flyttats och använts. Därför är skillnaden mellan patina och skada central i konserveringsarbetet. Materialens nedbrytning ska hejdas, men de historiska spåren ska så långt som möjligt finnas kvar. Konserveringen följs av specialister inom världsarvet Drottningholm. Konservatorer, antikvarisk expertis och slottsarkitekt medverkar i bedömningarna av vilka åtgärder som är nödvändiga och hur de kan genomföras med minsta möjliga ingrepp i originalmaterialet.

Scenvärldar från 1700-talet
Samlingen omfattar drygt 600 delar av historisk scendekor, varav huvuddelen tillverkades för Drottningholms Slottsteater. De äldsta är från 1760-talet. Här finns skogar och trädgårdar, antika tempel och palats, gustavianska rum, stadsgator och fängelser. Med hjälp av teaterns historiska scenmaskineri kunde sidokulisser, fonder och andra delar bytas och skapa snabba förvandlingar inför publikens ögon.

Bakom scenbilderna stod några av 1700-talets främsta konstnärer och arkitekter. Jean Eric Rehn, Carlo Galli Bibiena, Louis Jean Desprez, Johan Pasch, Jean-Démosthène Dugourc och Jacob Mörck hör till dem som formgav och i flera fall själva arbetade med dekormåleriet.

 Kulisserna är därför inte bara teaterhistoriska föremål. De är också monumentala originalmålningar där 1700-talets dekorationsmåleri och sceniska illusionskonst fortfarande går att studera på nära håll.

Bevarade därför att teatern tystnade
En viktig förklaring till att samlingen finns kvar är Drottningholmsteaterns ovanliga historia. Efter Gustav III död 1792 minskade verksamheten och teatern kom så småningom att falla i glömska. På andra teatrar fortsatte äldre dekorer att användas, målas om, slitas ut och till sist kastas. På Drottningholm blev stora delar i stället kvar. När teatern återupptäcktes av Agne Beijer 1921 fanns inte bara själva teaterbyggnaden och scenmaskineriet kvar. Många av 1700-talets dekorer hade också överlevt.

Under 1930- och 1940-talen användes originalkulisser åter i föreställningar. När verksamheten växte började man under 1950-talet successivt tillverka kopior. I dag är det kopior som används i föreställningarna medan originalen bevaras och endast i särskilda sammanhang åter får inta scenen.

Det betyder också att originalen har undgått många av de omfattande restaureringar och ommålningar som historiska föremål ofta utsattes för under 1800- och 1900-talen. Deras ålder syns – och det är en del av deras värde.

Originalen åter på scenen
Som en del av konserveringsprojektet har några av de historiska scenbilderna åter kunnat visas på Drottningholmsteaterns scen. Bland dem finns Ett Joniskt Tempel, målat av den italienske teaterarkitekten Carlo Galli Bibiena 1774, och Trädgård, skapad av Louis Jean Desprez omkring 1788. Ett Joniskt Tempel ställdes efter konserveringen upp på scenen och belystes med historicerande scenljus som efterliknade det fladdrande ljuset från 1700-talets vaxljus. På så sätt kunde publiken åter möta scenbilden i det rum och under ljusförhållanden som den en gång skapades för. Under 2026 fortsätter arbetet med Blå Pelarsal, Jean Eric Rehns scenbild från 1766. Dekoren skapades till teaterns invigningsår och hör till de äldsta bevarade scenbilderna i samlingen. Se programmet HÄR (hyperlänk)

Möt experterna
Konserveringsprojektet handlar inte bara om att bevara föremålen utan också om att göra kunskapen kring dem tillgänglig. I serien Möt experterna berättar konservatorer, forskare, arkitekter, målare och andra specialister om arbetet med originalkulisserna och om människorna, materialen och hantverket bakom 1700-talets sceniska illusioner. Under september 2026 arrangeras föreläsningar och temavisningar i samband med konserveringen och visningen av Blå Pelarsal. Se programmet HÄR

Ett kulturarv för framtiden
Drottningholmsteaterns originalkulisser har överlevt i mer än 250 år. Att de finns kvar tillsammans med teatern och dess historiska scenmaskineri gör det möjligt att förstå något som annars nästan helt har försvunnit: hur 1700-talets teater faktiskt såg ut, fungerade och förvandlade scenen inför publikens ögon.

Att bevara samlingen är ett omfattande arbete som kommer att pågå under många år. Varje konserverad kuliss är en del av samma mål – att låta originalmaterialet, hantverket och spåren efter 1700-talets teaterliv finnas kvar för framtida generationer.