Hjärtat stormar så vilt
ett förvandlingsäventyr bland gudar, monster, hjältar och helt vanliga dödliga
à la baroque för 6-10-åringar
SPELPLAN 2024
Lör 18 maj kl 13.00 Premiär
Lör 18 maj kl 15.00
Sön 19 maj kl 13.00
Sön 19 maj kl 15.00
Tor 23 maj kl 11.00
Tor 23 maj kl 13.00
Fre 24 maj kl 11.00
Fre 24 maj kl 13.00
Sön 26 maj kl 13.00
Sön 26 maj kl 15.00
Ons 29 maj kl 11.00
Ons 29 maj kl 13.00
Tor 30 maj kl 11.00
Tor 30 maj kl 13.00
Sön 2 juni kl 13.00
Sön 2 juni kl 15.00
Föreställningen är ca 50 minuter lång.
Biljettpriser
Barn 125 kr
Vuxen 175 kr
Reducerat pris för skolklasser. Boka via biljett@dtm.se
En sorgsen herdinna är trött på att gråta, sångguden Orfeus beger sig ner i underjorden för att hämta sin älskade Eurydike, kungadottern Ariadne har en bror som är till hälften tjur och det unga kärleksparet Leander och Hero bestämmer sig för att trotsa det stormande havet för att träffas i hemlighet…
I vår föreställning kommer ni att få höra franska kammarkantater – en slags operaminiatyr som innehåller allt som finns i den franska barockoperan, fast i ett litet format. Ett möte med fransk barockmusik och sagor ur den förunderliga antika mytologin.
Följ med över hav och under jord genom mytologins svindlande labyrinter i en lekfull föreställning om mod, längtan, drömmar och kärlek. Om fantasins kraft och om att våga utmana sitt öde.
Musik: Louis-Nicolas Clérambault, Philippe Courbois, Michel Pignolet de Montéclair, Jean-Philippe Rameau
Medverkande
Annastina Malm, mezzosopran
David Risberg, baryton
Violin • Elin Gabrielsson
Viola da gamba • Daniel Holst
Traversflöjt och blockflöjt • Kristine West
Cembalo • Marcus Mohlin
Scentekniker • Lovisa Adlersfeld, Svante Westin Gustafsson
TEaM
Koncept och musikalisk ledare • Annastina Malm
Regi • Sophie Helsing
Scenografi • Christer Nilsson
Kostymer • Anna Kjellsdotter
Mask och peruk • Catharina Lundin
Översättning • Annastina Malm
Talad dialog • Sophie Helsing
Bearbetning av notmaterial • Simon Bång, Andreas Nilsson
Vad händer i föreställningen?
AKT I
En sorgsen Herdinna har suttit ensam i sin tavla i 300 år. Trött på sitt öde bestämmer hon sig för att bryta sig ut ur den tråkiga tillvaron i ramen. Där ute sker ett oväntat möte.
Herdinnan förvandlas till nymfen Eurydike som förälskar sig i sångguden Orfeus. Mitt i lyckoruset blir Eurydike biten av en orm och dör. Orfeus följer henne ned i underjorden och möter där guden Pluto som vaktar dödens rike. Med sin lyra och sång övertygar Orfeus honom om att Eurydike ska få komma tillbaka till livet. Men det finns ett villkor: Orfeus får inte vända sig om förrän de är tillbaka i dagens ljus, annars kommer Eurydike försvinna för alltid.
AKT II
På en öde ö i Medelhavet ligger kungadottern Ariadne och sover och drömmer. Hon har hjälpt hjälten Theseus att besegra Minotaurus, ett fruktat monster till hälften människa, till hälften tjur. Minotaurus var även Ariadnes halvbror och bodde i en labyrint som ingen människa någonsin hade kommit ut ur levande. När Theseus begav sig in i labyrinten gav Ariadne honom en lång tråd och genom att följa den tillbaka kunde han hitta ut igen. Han har lovat att hon ska få följa med till Athen och bli hans fru, men när Ariadne vaknar ser hon hur skeppet försvinner vid horisonten. Han har seglat iväg utan henne.
Hero och Leander bor på var sin sida om ett sund i Egeiska havet och älskar varandra i hemlighet. Om nätterna simmar Leander till Hero och för att han ska hitta fram låter hon en lykta vara tänd i tornet. En natt blåser det upp till storm. Lyktan släcks av vinden och Leander simmar bort sig i stormen. På morgonen hittar Hero honom uppsköljd på stranden. I sin olycka dyker även hon i havet. Men gudarna rörs av deras kärlek och låter dem återförenas som fåglar i himlen och få evigt liv.
Varför hade hon inte stövlarna
på sig?
“Jag har sjungit dessa kantater konsertant i många år och alltid slagits av deras stora dramatiska potential. Till skillnad från en lång opera där vi möter många olika karaktärer i olika situationer zoomar kantaterna in på en, två och ibland tre karaktärer i ett för dem livsavgörande skeende - åskådaren kastas rakt in i dramat, som alltid får en snar, oftast tragisk upplösning. Just det koncentrerade berättandet i kombination med det färgstarka persongalleri vi finner i den antika mytologin gör att kantaterna lämpar sig väl för en ung publik. Sedan jag själv blev förälder påminns jag hela tiden om dessa myters fascinationskraft på barn. Jag kommer så väl ihåg hur jag som liten, efter att ha sett en filmatiserad version av Glucks Orfeus och Euridike, helt förkrossad snyftade “Varför hade hon inte stövlarna på sig?”.
Annastina Malm
Med stöd av
Barbro Osher Pro Suecia Foundation
Maria och Oskar Ekmans donationsfond
Drottningholmsteaterns Vänner
Stiftelsen Hjälpfonden
Kerstin Hjelt
Anders Bodin
samt anonyma givare