Biljetter

Gruppbokningar

Grupper (min 15 biljetter) bokar genom att kontakta biljettkontoret>>>

I Poppeas kröning möter vi människor av kött och blod: de älskar, förtvivlar, intrigerar och hämnas. Operan är rik på svallande känslor, sensualism, kvickhet och humor.
— Anna Karinsdotter, teaterchef och konstnärlig ledare

Claudio Monteverdis mästerverk L'incoronazione di Poppea – eller Poppeas kröning – från 1642, med libretto av Giovanni Francesco Busenello, blir Drottningholms Slottsteaters stora produktion sommaren 2026. Åtta föreställningar ges mellan den 1 och 15 augusti.

Poppeas kröning blev Monteverdis sista opera. Med en text av en av barockens skickligaste librettister, Giovanni Francesco Busenello, kunde Monteverdi till fullo utnyttja sin samlade erfarenhet och skapa ett verk som än idag – nästan 400 år senare – betraktas som ett av operahistoriens mest fulländade. Här möter vi människor av kött och blod: de älskar, förtvivlar, intrigerar och hämnas. Operan är rik på svallande känslor, sensualism, kvickhet och humor.

"Ty det sköna är bara den grad av det förfärliga som vi ännu förmår uthärda."
Rainer Maria Rilke, Första Duinoelegin

 Musiken, själens mikroskop

I slutet av 1500-talet i Italien drömde musiker om hur antikens teater kunde ha sett ut. Ur denna lärda längtan efter att återfinna en gammal form föddes ett nytt sätt att göra musik och en ny sorts föreställning: operan, sådan vi fortfarande praktiserar den i dag. Recitar cantando, detta nya sätt att tala i musik, gav upphov till opera, och genom dess gestalter började musiken skildra mångfalden och komplexiteten i de mänskliga passionerna. Inför denna själsliga komplexitet tvekade de venetianska librettisterna aldrig, men kanske var det med Poppeas kröning som Francesco Giovanni Busenello gav Claudio Monteverdi och de elever som komponerade operan tillsammans med honom ett mästerverk av både skönhet och grymhet. Musiken, utmanad att säga allt, blir ett mikroskop för att utan hänsynsväckande filter iaktta själens innersta mekanismer.

Kärlekens makt och maktens kärlek

I Poppeas kröning är musikens skönhet en fälla som gillras för åskådaren. Musiken påverkar med samma kraft som kärleken över gestalterna som, redan i prologen, förkunnar dess triumf. Fängslad av skönheten sänker åskådaren garden och låter sig förföras av varelser som  egentligen borde misstros. Man låter sig vaggas av skönheten, likt Arnalta vaggar Poppea i en av hela barockrepertoarens mest strålande ögonblick. Scen för scen leds han in i en värld där kärlekens makt inte längre går att skilja från maktens kärlek. Till och med de figurer som tycks vara offer – som Otho, förskjuten av Poppea, eller Ottavia, förskjuten av Nero – visar sig drivas av mordiska impulser. Skönheten är inte längre en mask som döljer världens mörker; den avslöjar dess komplexitet och hur ljus och mörker kan bo i samma varelse.

Ett teaterhus vackert som ett imperium

För att kunna skärskåda själen som i ett anatomiskt teaterhus och skildra Poppeas obevekliga men sköra uppstigande är Drottningholmsteatern den idealiska platsen. Den historiske Nero hade dessutom älskat teatern! Det är känt att han ägnade sig åt poesi och musik och, liksom sin operakaraktär, blandade sin konst med sina destruktiva impulser: Suetonius berättar att han sjöng och spelade harpa medan Rom brann. Nero hade också smak för maskineri. Man har funnit grunden till hans roterande terrass, som förvandlade hans prakttillställningar till rena fantasmagorier.

Man kommer alltså att se en Nero som härskar som kejsare mitt i Drottningholmsteatern, vars scenmaskineri kommer att svara mot hans begär och spegla dem. Poppea kommer att göra teatern till platsen för sin önskan och sin maktsträvan. Det sagolika i denna miljö kommer bara att förstärka grymheten i det som utspelas där, och den världens fåfänglighet som Seneca kritiserar i sitt självmord kommer att framträda genom illusionsvärlden som på ett ögonblick försvinner och förändras kring honom.

Att låta sig hemsökas av platsen och tiden: kroppar, kostymer och ljus

Poppeas kröning har nått oss efter en lång resa genom tiden. Sångarnas gestaltning låter skikten av dessa lager av tid träda fram. De inspireras av teatern när de drömmer fram förflyttningar och gester från de skådespelare som verkade under teaterns byggnadstid. Sångarna vägledas av musiken, vars anvisningar gör Monteverdi till verkets första regissör. Sångarna är också dagens skådespelare, som med sin samtida känslighet tolkar och omtolkar de gamla historierna.

Kostymerna speglar också denna tidsresa. De är skapade av Alain Blanchot och tillverkade i teaterns ateljé. De hämtar inspiration från antiken i sina draperingar och frisyrer, från den venetianska barockkostymens féeriska och allegoriska spel, men tillåter sig även anakronismer som genom noggrant utvalda detaljer påminner om att denna gamla historia är en exakt spegel som riktas mot oss i dag.

 Operans enfants terribles

Christophe Naillets ljussättning kommer slutligen att framhäva dekorernas och kostymernas färger och glans, men också dölja tillräckligt mycket för att lämna utrymme åt fantasin. Drottningholmsteatern får oss att drömma både genom det den visar och genom det den bara låter ana. Spelet mellan dess dekorer väcker barndomens förundran – och denna förundran är alltid oupplösligt förknippad med räds­lans skuggor. Det är med detta som Nero och Poppea leker: operans första och mest strålande enfants terribles.

 



Claudio Monteverdi (1567-1643)

L’incoronazione
di Poppea

eller

poppeas kröning

opera i två akter

Dirigent | Francesco Corti
Regi | Benjamin Lazar
Scenografi | Christer Nilsson
Kostymer | Alain Blanchot

Medverkande uppdateras inom kort

Poppea, Fortuna | Giulia Semenzato
Ottavia, Virtù | Isabelle Druet
Seneca | Trevor Eliot Bowes
Drusilla | Giulia Bolcato
Valletto | Désirée Giove
Mercurio, Littore | Marco Saccardin


Drottningholmsteaterns orkester



Spelplan 2026

Biljetterna kan du köpa här från 25 nov 10.00!

Lör 1 augusti kl 16.00 Premiär
Mån 3 augusti kl 19.00
Ons 5 augusti kl 19.00
Fre 7 augusti kl 19.00
Sön 9 augusti kl 16.00
Tis 11 augusti kl 19.00***
Tor 13 augusti kl 19.00***
Lör 15 augusti kl 16.00

*** Eventuell inspelning, kameror i salongen

Föreställningen är ca 3 timmar lång med en paus

 

Biljettpriser

Stolar A-L: 2 495:-/2 295:-
Bänk 3–12: 1 845:-/1 575:-, under 26 år: 995:-/775:-
Bänk 1-2, 13-19: 1 395:-/1 245:-, under 26 år: 695:-/625:-
Bänk 20–26: 875:-/725:-, under 26 år: 475:-/345:-
Bänk 27–32: 445:-/345:-, under 26 år: 225:-/175:-

 

Pauspaket

Undvik köer i baren och förbeställ ett pauspaket samtidigt som du bokar dina biljetter. I pausen finns din beställning uppdukad vid ståbord i Déjeunersalongen. Vi erbjuder följande pauspaket

  • En ostpaj och ett glas vitt vin, 240 kr

  • En skinksmörgås och ett glas vitt vin, 240 kr

  • En ostpaj och ett glas alkoholfritt mousserande, 190 kr

  • En skinksmörgås och ett glas alkoholfritt mousserande, 190 kr

  • Västerbottenostsnacks och ett glas cava, 155 kr

  • Västerbottenostsnacks och ett glas alkoholfritt mousserande, 135 kr

  • En macaron och ett glas champagne, 215 kr

  • En macaron och ett glas alkoholfritt mousserande , 125 kr

Övrigt sortiment som kaffe, vatten och juicer köps på plats.

 

teaterbuss

Ett smidigt sätt att ta sig tillbaka till centrala Stockholm efter föreställningen är vår abonnerade teaterbuss. Biljetten kostar 140 kr. Bussen stannar vid T-Fridhemsplan och T-Centralen/Stockholm City.

 

Föreställningspaket med båt och middag

I samarbete med Strömma erbjuder vi ett trevligt operapaket till föreställningarna 3, 5, 7, 11 och 13 augusti.
Båt från Stockholm, en tvårättersmiddag ombord, föreställningsbiljett (bänk 15-18) och buss tillbaka till stan ingår. Paketet bokas via www.stromma.se.
Båten går från Stadshuskajen i Stockholm.

introduktion i Déjeunersalongen

En timme före varje föreställning ges en operaintroduktion i Déjeunersalongen. Servering och fri entré.